Efter karnevalen i Rio hade vi lite tid över att döda innan vårt flyg som skulle ta oss till Salvador. Vi bestämde oss därför för att besöka Belo Horizonte, en av Brasiliens största städer som säkert skulle ha mycket att erbjuda två nyfikna gringas som oss. Visst var det en stor stad, byggnaderna skrapade himlen och bilarna skapade kaos, men att hitta turistattraktioner var svårare än att hitta en nål i en höstack.
Två timmar utanför staden fanns dock en spektakulär konstutställning vid namn Inhotim som vi bestämde oss för att besöka. Väl där omgavs vi av ett fantastiskt landskap, precis som man skulle föreställa sig himmelriket. I detta himmelrike fanns olika rum med minst sagt unika utställningar som en vask med blod, ett rum helt i rött, ett rum fullt av ballonger och ett rum fullt av glaskross med en gigantisk plastboll i mitten. Favoriten var dock ett rum med uppradade bajspåsar som snurrade i olika rytmiska mönster. Fett ball.
Den alldeles för pratglada killen på vårt hostel rekommenderade oss även att ta oss till den otroliga nationalparken med ändlösa vattenfall och vackra hikes. Wow det lät ju minst sagt lockande! Vi drog på oss våra lite för oanvända vandringsskor och satte oss på den 2,5h långa bussturen som skulle ta oss till äventyret. Detta fantastiska äventyr visade sig vara en naturlig pool 10m efter entrén och ytterligare 100m in visade sig ett blygt litet vattenfall. Jaha. Det var ju värt. Vi bestämde oss för att ge oss iväg på ett eget äventyr i närheten och hittade vår egna ödelagda hike som tog oss igenom spektakulära landskap och dramatiskt forsande vattendrag. Äntligen fick vi smutsa ner vandringsskorna och vi ser nu riktigt proffsiga ut i debm!
Även om staden Belo Horizonte var lite av en besvikelse lyckades vi ändå vända upplevelsen till något fantastiskt. Krävdes bara ändlösa bussresor, varma ubers, en hel del cash och lite envishet.
0 kommentar(er)
