carrolisa.blogg.se

PARATY & ILHA GRANDE
Och så satt vi ännu en gång på en unken buss, fastklibbade med främlingarna bredvid oss av svetten vid låren, guppandes iväg mot nya äventyr på snirkliga vägar genom djungeln. Bakom lämnar vi oss den vackra och kullerstensbelagda hamnstaden Paraty och den enastastående men allt för regniga ön Ilha Grande. 
 Paraty intogs med lite för lite planering och förhoppningar om att jobba på brännan med en iskall cola i handen och coachella-tunes i öronen. Tji fick vi när insåg att stränderna var bortom ögats räckvidd och vi bestämde oss snabbt för att hoppa på en båt som tog oss genom spännande öar i närheten för att njuta av strandlivet. Ivern tar dock lite för snabba beslut ibland, för bara 25kr extra hade vi fått obegränsat med caprinhas på en annan båt men vi intalar oss själva att det är bättre att undvika alkohol innan karnevalen i Rio för att rädda våra stackars levrar. 
 Vi flydde hamnen och erövrade en ö i närheten för att få sol, bad och egentid med naturen. Ahh det var ett himmelrike, vacker djungel, vit strand och turkost hav och självklart hade vi detta som utsikt från vårt fönster där vi bodde. Hostlet hette Happy Hammock och förutom oss fanns bara en hårig tysk, ett pratsamt italienskt par och den snygga ägaren som saknade sin flickvän. Två dagar räckte för att känna sig ett med naturen och vi åkte tillbaka till civilisationen i Paraty där vi träffade tre britter och en aussie som vi genast slog följe med. Morgonen därpå hoppade vi på en random buss och två sexåringar visade oss vägen till en fantastisk och skräckinjagande vattenrutschkana som naturen skapat. Pumpandes av adrenalin bestämde vi oss för att vandra hemåt som skulle ta en timme men slutade i en fyra timmars lång hike bland berg, djungel och sliskiga brasilianare.  
 Vi kände oss snabbt färdiga med Paraty och drog vidare till smekmånadsfina ön Ihla Grande med de vackraste stränderna i Brasilien. Tyvärr var det svårt att uppleva skönheten på bästa sätt då både katter och hundar, som britterna skulle säga, öste ner från himlen från första steget på ön. Vi trotsade regnet, tog på oss alla ponchos och regnkläder vi ägde och vandrade upp mot berget som tog oss till naturliga pooler och svalkande vattenfall som vi intalar oss själva var värda att snubbla och trilla i geggan för. Men turen väntade runt hörnet och dagen efter vågade solen titta fram från molnen. Hej och hå, nu hade vi vår chans att se den absolut finaste stranden, bara två timmars hike ifrån hostlet. Värt. Vi vandrade och vandrade, pust och stön, blod, svett och tårar. Vi kunde höra vågorna närma sig och se stranden dyka upp vid fötterna. Halleluja vi var framme - preciiiiis lagom till att stormen skulle komma tillbaka igen. Vågorna var större än Eiffeltornet och molnen var gråare än Gandalfs skägg, men som svensken man är la vi glatt ut våra färgglada saronger på den vita stranden för att kunna säga att vi har solat på den finaste stranden i Brasilien. 
 Det sägs att det inte finns dåligt väder, utan det finns bara dåliga kläder. Men på en liten ö, med några få matställen, en ynka nattklubb och uselt wi-fi kan vi konstatera att detta uttryck kan dra åt helvete. Next stop Búzios, ännu en strandstad. Denna gång hoppas vi att molnen inte följer med oss så att vi kan boosta upp oss själva med lite vitamin D. 
Sao Paulo

Sao Paulo med tre ord: stökig, livlig och charmig. Vår relation: intensiv och festlig.

Topp 3 bästa: 

1. Vår fuldans på en sambaklubb

2. Vila Madalena - det pulserande hjärtat av Sao Paulo

3. När vår vän inte blev insläppt på en klubb för att han hade shorts på sig och var då tvungen att hyra ett par gubbiga, pösiga, knallblåa och fula jeans som sedan resulterade i att vi alla kom in gratis 

Topp 3 sämsta: 

1. När personalen på hostlet hade somnat så de inte kunde släppa in oss mitt i natten

2. Jobbiga clowner överallt på stan som tjatade om att vi skulle donera pengar till deras oklara projekt

3. Smutsiga gator 

Into the jungle

Att leva i djungeln var en utmaning och en helt oförglömlig upplevelse. Vi blev upphämtade i Campo Grande där vi anlände med vår nattbuss från Iguazu falls och körde sedan med bil i 5h djupare in i djungeln innan vi slutligen nådde en bondgård (?!). Kor, hästar, getter och grisar sprang runt fria. Det var bara två norskor på gården förutom vi som skulle bo där och vår första tur med vår cowboy till guide var en kvällsvandring ute i bushen. Det var fullt av våtmarker överallt eftersom det är regnperiod och vattnet nådde oss ända upp till midjan stundtals.  Bredvid oss simmade alligatorerna. Det spred sig en fruktansvärd odör från en död ko som gamarna festade på en bit bort och vattnet var både blod- och bajstillblandat. Andra djur vi stötte på under vår vandring var apor, massvis av färgstarka och praktfulla fåglar, ett pumaliknande djur, gigantiska råttor och pokémondjuret armadillo. 

Påväg tillbaka mot gården gick solen ned och spred ett vackert rött sken över djungeln. Vi kröp ner i våra hängmattor till sängar som två små puppor. Vi var alldeles ensamma och djungelns alla ljud omfamnade oss. Hettan var så intensiv att det kändes som att vi nästan tillreddes i vår kokong. Efter hysteriska skrattanfall och skräckinjagande tankar om det nattliga mötet med jaguaren eller anakondan lyckades vi slutligen vaggas till sömns. 

Nästa dag åkte vi på en båttur på den vackra floden Miranda, vandrade och var ute på en jeepsafari. Pantanal bjöd verkligen på ett brett spektra av djurliv. Även ur toaletten hoppade det ut grodor och i våra väskor gömde sig fladdermöss. Kvällen avslutades med en nattvandring. Luften var mycket kvav och varannan minut blixtrade det till, som små explosioner över den stjärntäckta himlen. Under vandringens gång mötte vi massa äckliga, håriga och gigantiska spindlar, ormar och grodor och vi såg de lysande ögonen av alla djungelns djur som gömde sig i mörkret. Dock sög inte bara myggorna oss på blod utan de tömde oss också på vår livsgnista. De kom i stora svärmar och var så djävulskt enträgna och aggressiva att bristningsgränsen var nära. 

Vår sista dag inleddes med en tvåtimmars ridtur genom våtmark och djungel. Det var vår första gång sittandes på en häst och vår kärlek till detta djur växte med flera hästlängder. Omgivingen var så vacker och roingivande. Det roligaste var nästan att galoppera eller då ett vildsvin plötsligt dök upp i våtmarken och spurtade fram i vattnet när den fick syn på oss samtidigt som den gav ifrån sig ett gällt skri. Tillbaka igen efter vår ridtur gick vi för att fiska och fångade vars en piraya som vi tillagade till lunch och det var nog bland den godaste fisk vi nånsin ätit.

Trots att det var väldigt tufft i Pantanal så har det också varit en riktigt häftig upplevelse och vi är stolta över att vi tagit oss igenom helskinnade, med nu än mer hårt skinn på vår kropp. Nu väntar Sao Paulo och vi är spända på vad denna storstad har att erbjuda under 2 dagar!