carrolisa.blogg.se

PARATY & ILHA GRANDE
Och så satt vi ännu en gång på en unken buss, fastklibbade med främlingarna bredvid oss av svetten vid låren, guppandes iväg mot nya äventyr på snirkliga vägar genom djungeln. Bakom lämnar vi oss den vackra och kullerstensbelagda hamnstaden Paraty och den enastastående men allt för regniga ön Ilha Grande. 
 Paraty intogs med lite för lite planering och förhoppningar om att jobba på brännan med en iskall cola i handen och coachella-tunes i öronen. Tji fick vi när insåg att stränderna var bortom ögats räckvidd och vi bestämde oss snabbt för att hoppa på en båt som tog oss genom spännande öar i närheten för att njuta av strandlivet. Ivern tar dock lite för snabba beslut ibland, för bara 25kr extra hade vi fått obegränsat med caprinhas på en annan båt men vi intalar oss själva att det är bättre att undvika alkohol innan karnevalen i Rio för att rädda våra stackars levrar. 
 Vi flydde hamnen och erövrade en ö i närheten för att få sol, bad och egentid med naturen. Ahh det var ett himmelrike, vacker djungel, vit strand och turkost hav och självklart hade vi detta som utsikt från vårt fönster där vi bodde. Hostlet hette Happy Hammock och förutom oss fanns bara en hårig tysk, ett pratsamt italienskt par och den snygga ägaren som saknade sin flickvän. Två dagar räckte för att känna sig ett med naturen och vi åkte tillbaka till civilisationen i Paraty där vi träffade tre britter och en aussie som vi genast slog följe med. Morgonen därpå hoppade vi på en random buss och två sexåringar visade oss vägen till en fantastisk och skräckinjagande vattenrutschkana som naturen skapat. Pumpandes av adrenalin bestämde vi oss för att vandra hemåt som skulle ta en timme men slutade i en fyra timmars lång hike bland berg, djungel och sliskiga brasilianare.  
 Vi kände oss snabbt färdiga med Paraty och drog vidare till smekmånadsfina ön Ihla Grande med de vackraste stränderna i Brasilien. Tyvärr var det svårt att uppleva skönheten på bästa sätt då både katter och hundar, som britterna skulle säga, öste ner från himlen från första steget på ön. Vi trotsade regnet, tog på oss alla ponchos och regnkläder vi ägde och vandrade upp mot berget som tog oss till naturliga pooler och svalkande vattenfall som vi intalar oss själva var värda att snubbla och trilla i geggan för. Men turen väntade runt hörnet och dagen efter vågade solen titta fram från molnen. Hej och hå, nu hade vi vår chans att se den absolut finaste stranden, bara två timmars hike ifrån hostlet. Värt. Vi vandrade och vandrade, pust och stön, blod, svett och tårar. Vi kunde höra vågorna närma sig och se stranden dyka upp vid fötterna. Halleluja vi var framme - preciiiiis lagom till att stormen skulle komma tillbaka igen. Vågorna var större än Eiffeltornet och molnen var gråare än Gandalfs skägg, men som svensken man är la vi glatt ut våra färgglada saronger på den vita stranden för att kunna säga att vi har solat på den finaste stranden i Brasilien. 
 Det sägs att det inte finns dåligt väder, utan det finns bara dåliga kläder. Men på en liten ö, med några få matställen, en ynka nattklubb och uselt wi-fi kan vi konstatera att detta uttryck kan dra åt helvete. Next stop Búzios, ännu en strandstad. Denna gång hoppas vi att molnen inte följer med oss så att vi kan boosta upp oss själva med lite vitamin D.